Luften ur

Jaha, då var Lida Loop avklarat. Långt ifrån på det sätt jag önskat dock; min första DNF är noterad. För att göra en lång historia kort så punkade jag bort mig nästan halvvägs in i loppet. Jag hade precis tagit mig förbi Martin Johansson och Lisa Ström, i loppets mest härliga tekniska partier, och jag kände mig stark och motiverad. Då slår en sten hål i bakdäcket och det bli platt. Tätningsvätskan i däcket sprutar som en fontän ur hålet och den fungerar därmed inte alls som den ska.

När minutrarna tickar iväg bestämmer jag mig ganska snabbt för att bryta så det är bara att traska en mil eller så (självklart befann jag mig så långt bort som var möjligt när detta inträffade) tillbaka till TC. Under alla lopp jag kört hittills så har jag aldrig haft några tekniska problem så det var väl dags nu. När det har gått så bra tidigare så har jag fått en övertro till prylarna så jag har inte bemödat att ta med en slang. Det straffade sig idag.

Redan innan denna dag så beslutade jag mig för att stryka Ränneslättsturen ur schemat. Jag skulle gärna köra den men tiden räcker inte till och den ligger sämst till i min (och familjens) planering. En annan gång.