Äntligen!

Igår blev det en tur i mörkret igen och för första gången på länge så kom jag hem med en uns av heder i behåll. Jag blev med andra ord inte helt slutkörd och förnedrad, vilket kändes helt ok. Förklaringen ligger förstås i att det inte gick så fort som det brukar, men ändå. Turen var overkligt bra också; perfekt väder, hyfsat torra stigar och riktigt kul stigar. Det blev ganska exakt fem mil dörr-till-dörr. Sällskapet bestod av Mattias, Martin N och Jonas och som du kan se av kartan nedan (det går bra att förstora upp den) så blev det Flyckeberget - Skrikarboda - Rusakulan - Bergslagsleden - Lockhyttan - Klockarhyttan.