I år blev det premiär för mig på Ränneslättsturen i Eksjö. Jag har tidigare valt bort den och kört Mörksuggejakten istället. I år blev det tvärtom och det känns som ett bra beslut. Ränneslättsturen bjöd på riktigt fina stigar, en bra mix av stigar och grusväg och ett riktigt bra arrangemang.
Trots att banan var relativt lättåkt (och väldigt bra markerad) så blev det 78 tuffa kilometer. Banan tål mycket vatten men när det under loppet kom ett riktigt hällregn blev det bitvis tungkört och väldigt mycket lera. Jag och cykel har sällan varit skitigare. Något av ett rekord. Cykeln presterade dock 100 procent trots denna elaka behandling, vilket var riktigt skönt, inget strul alls.
Jag fick krampkänningar i vaderna mot slutet och med ett par mil kvar drog den vänstra ihop sig till en mikroorganism. Som tur var var jag redan av cykeln vid detta tillfälle (vilket förvisso också var den utlösande faktorn), men jag blev stående en stund och kunde fortsätta när det värsta släppte. Det ryckte till några gånger till och vid nåt tillfälle ville även baksida lår vara med men jag klarade mig från en till riktig omgång.
De sista milen avverkades tacksamt tillsammans med Carl Heiwall; det är alltid trevligt att ha någon att köra med. Carl lyckades dock bättre genom sista lerhålet och drog ifrån med ett par kilometer kvar. Jag fick se mig slagen med drygt en halv minut.
Min tid blev 03:39:19, plats 35 av 51 startande i H30.
Mot kramp är krom bra, krom finns i choklad. Jag får sällan kramp! :D
ReplyDelete