En gammal och sliten hund

Jag gjorde ett försök att laga revan i Rocket Ron-däcket, med Park Tools "Emergency Tire Boot", TB-2. Kort version: det gick inte. Nu är inte TB-2:an gjord för att lappa slanglösa däck, så det var en chansning som inte gick hem. Lösningen fick istället bli att sätta på ett gammalt UST-däck; ett slitet Hutchinson Bulldog. Cirka 200 gram tyngre än RR och inget fäste. En ursäkt så god som någon om det går dåligt på morgondagens (eller morgonkvällens) mörkerrace.

Tid för reflexion

Jag kunde inte deltaga på klubbens arbetsdag när mtb-spåret skulle snyggas till. För att råda bot för mitt dåliga samvete hade jag en egen, tillsammans med min dotter, eftermiddag där vi gjorde lite förbättringar på den röda sträckan. Utöver att ta bort en och annan störande gren så satte vi också upp reflexer här och där, för att guida bättre i lampans sken. Reflexerna består av klassiska reflexband som klippts i bitar efter att stålbladet avlägsnats.

Gråter över spilld mjölk

Ursäkta de kassa bilderna! Igår kväll var vi ett litet gäng som cyklade mtb-banan i Markaskogen, primärt röd sträckning som det troligtvis ska tävlas på i helgen. Den var riktigt bra och förhållandevis torr sett till rådande väderlek. Det tråkiga började när vi fick för oss att göra den något stökigare svarta banan.

I den allra brantaste uppförsbacken lyckas jag rispa hål i sidan på bakdäcket så däcket blir helt platt. När jag försöker pumpa får jag tyvärr deja vu från Lida Loop; Stans tätningsvätska sprutar ut det lilla hålet som en fontän. Jäkla skräpvätska.

Efter mycket panikmek i mörkret ger vi upp på däck och tätningsvätska och jag lånar en slang och trampar hemåt efter ett mindre lyckat pass...

Väl hemma möttes jag av en färsklagad kinesisk fläskgryta med grönsaker i sojasås, serverad med nudlar. Levererad av Linas matkasse, lagad av min fru. Efteråt tryckte jag några chokladbollar, lagade helt av mig själv, och plötsligt kändes allt lite bättre.