Detaljer

Eftersom Ola blev helt till sig i trasorna av det oväntade besöket ville han visa hela Kilsbergen i en rasande fart. Det blev därför en ganska slitsam resa, med tanke på att den kallats för "lugnt tempo" på förhand. Klättringen upp till Rusakulan (första toppen i höjdkurvan) har jag gjort förut och den är rejält jobbig. Det blev inte lättare av den våta marken.

Sedan snurrade vi tillbaka via Klockhammar och började ta oss upp till Kilsbergsstugan på en grusväg jag aldrig tidigare valt. Den visade sig vara riktigt elak och ville aldrig ta slut (andra toppen). Det blev inte lättare av att marken var vattensjuk och seg som en dränkt skumgummimadrass... Så här i efterhand har jag förträngt att jag gick en bit.

Min klocka stannade på drygt fem mil och tre timmar. Det ger en medelhastighet på 17,2 km/h, helt OK fart med tanke på klättringarna.

Oväntat besök

Ett distanspass stod på schemat idag, med samling vid Mellringerondellen. När vi står där och väntar in cyklister dyker det upp en herre i Kalasdress från topp till tå. Jag som inte är så namnkunnig på Sverigeeliten fick höra mig för och det visade sig vara Matthias Wengelin som av en händelse gästade stan. Han hade förstås hört att Almby IK kör grymma turer i Kilsbergen och vad kan vara bättre uppladdning inför det som komma skall?

Vi tog sikte på bergen via lite bekanta stigar (Eker-rundan) och letade oss sedan upp till Rusakulan och Bergslagsleden. Snön hade släppt greppet om bergen så det bjöds på riktigt fin cykling. Ett par brutala backar senare är benen skapligt trötta, förmodligen på fler än undertecknad men för herr Wengelin verkade ansträngningen vara måttlig då han enligt egen utsago endast rört sin avtoppade 0,5-flaska för att tvätta av framgaffeln...

På väg upp mot bergen bjöds lite bakhjulcykling av nån som kan.

Here we go again...