Så som det blev

OK, sista delen i trilogin Johan byter styrstam. Så här blev det (bild 1). Som sagt; betydligt snyggare med CSI men alldeles för dyrt. Jag snodde dock framplattan (säg inget) eftersom den annars var i alu-utförande och nå'n måtta får det ju vara på kompromisserna.

Missade du del 1 och 2? Då är det bara att klicka på siffrorna.

Dagens tävling: vad är det mer som är bytt mellan bilderna nedan?

Snett och knepigt

I ett tidigare inlägg så yrade jag om att de här kunde vara ett prisvärt alternativ, sett till pengar per gram. Och så var det mycket riktigt. De vägde precis som specat (högst ovanlig företeelse!) 65 gram och kostade under €15.

Jag blir dock inte klok på hur dessa ska kunna installeras snyggt. Andra bar-ends har ju en rak infästning som kan ligga an snyggt mot handtaget. Men de här rackarna är sneda även i sin infästning. Det syns inte så bra på bilderna, men så är det. Det innebär att det inte går att sätta emot handtagen på något bra sätt och avslutet på själva styret blir inte heller snyggt. Jag gjorde ett mindre lyckat försök med att kapa handtaget i en liknande vinkel. Det gick inte så bra.

Någon som har en idé om hur man får till det?

Fredagsmys

Jag hade inte kört något på nästan tre veckor, så det var verkligen dags nu. Det blev också det första riktiga passet i mörker. Härligt. Vi var fem som gav oss av från stan med sikte på bergen. Endast tre kom tillbaka. För de tre blev det fyra mil enligt kartan nedan. Lite fina stigar runt grustagen i Eker och sedan Klockhammar, Blackstahyttan, felåkning i grustag, Apelsinstigen och hemåt.

Mörkret har uppenbarligen presenterat sig så nu är det dags att börja fylla bloggen med de mörka och tveksamt inressanta bilderna. Vi ses igen i april, ljuset.

Och förresten, jag fick en ny hållare till batteripacket av XXL. Den höll fint.