Nu var det flera dagar sedan jag skrev. Jag blev helt tagen av det här att bo i landets bästa idrottsstad. Jag tänkte att det kanske räcker med att bo här för att prestera, så jag slutade helt enkelt cykla. Men sedan snackade jag runt lite och det var inte så många som trodde på den teorin och vissa (Tobbe) verkar inte ens associera cykling med idrott. Så det var bara att sätta sig på hojen igen.
Kroppen är ju van att träna på måndagar så det blev lite måndagsträning igår, med den skillnaden att jag körde ensam istället för i grupp. Det blev en klassisk "Örebro runt", men med viss förlängning mot Ekeby-Almby, där jag visades nya stigar härom veckan. Jag hade ritat in den turen på terrängkartan och den kom väl till hjälp vid alla vägval. Vid Framnäs tog jag vägen genom en kohage och hade en riktig encounter. Jag tror direkt att de ska anfalla som en vild tjur och blir livrädd men de verkar ganska fromma. Jag väntade dock tills jag stod på gallerpassagen innan jag vågade fota.
60 km blev det. En mil på det så är Mörksuggejakten avklarad. Dags på söndag!
Tuesday, July 5, 2011
Saturday, July 2, 2011
Friday, July 1, 2011
With a little help from my friend
Det här är en historia om en bash, till dotterns hoj. Vi monterade aldrig framväxeln när hojen var ny, så hon har kört mellanklinga (32T) hela tiden och det har funkat bra. Så för att bättra på säkerheten (undvika storklinga i vaden) blev planen att ta bort lilla och stora klingan och ersätta den senare med en bash. Jag beställde därför hem nedanstående modell M800 från Shimano.
Det visade sig dock, märkligt nog, att hålen i denna plastbit är större än huvudet (12 mm) på standardskruvar för att fästa drev. Jag förstår inte varför, men så är det. Och de brickor som behövs får man inte med och de verkar både svåra att få tag på, och dyra.
Smått desperat gör jag det enda rätta och gråter ut på Facebook. Hjälten som träder fram är Carl, som svarvar passande brickor åt mig! Bilden nedan kom i ett mejl med texten "färdigt!". Helt underbart galet bra! Tack!
Så här såg det ut före.
Och så här ser det ut nu.
Det visade sig dock, märkligt nog, att hålen i denna plastbit är större än huvudet (12 mm) på standardskruvar för att fästa drev. Jag förstår inte varför, men så är det. Och de brickor som behövs får man inte med och de verkar både svåra att få tag på, och dyra.
Smått desperat gör jag det enda rätta och gråter ut på Facebook. Hjälten som träder fram är Carl, som svarvar passande brickor åt mig! Bilden nedan kom i ett mejl med texten "färdigt!". Helt underbart galet bra! Tack!
Så här såg det ut före.
Och så här ser det ut nu.
Subscribe to:
Posts (Atom)








